Denna blogg är död
Länge leve federley.blogspot.com.
Har kommit på att när man är uttråkad kan man alltid ta sig en titt på Grön Ungdoms organisationsschema. Är det inte t.ex. märkligt att Förbundsstyrelsen ligger “under” Riksorganisationen… Finns mer roliga saker i den som får mungiporna att åka upp.
- Men de kan inte byta ut gamla skyltar…
(Tack till Fredrik)
Jag fattar inte Göran Perssons snack om att friskolor skulle vara nåt för folk med mycket pengar. De finansieras ju via skatten. Jag kommer från en låginkomstfamilj där pappa jobbat och mamma mest varit hemma med mig och mina tre syskon. Men inte var det ett hinder för mig när jag valde att söka mig till en friskola när det var dags för gymnasiet, ett beslut som dessutom innebar att jag fick flytta hemifrån. Lite knapert blev det förstås för att ha råd med mitt inneboende, men det var det värt för att få den utbildning jag ville ha. Och bland övriga elever på skolan var kategorin “rikemansfamilj” inte överrepresenterad på något sätt.
I senaste numret av Djurens Rätt:s tidning “Djurens Rätt” finns på sidan 10 en bild på två råa köttskivor. Det innebär alltså att Djurens Rätt antingen måste ha köpt kött för att kunna ta bilden eller så måste de ha köpt bilden av någon som i sin tur måste ha köpt kött för att kunna ta bilden. Intresseklubben noterar.
I veckan tog jag mig en kväll hem via Hornstull. Gick på tunnelbanan där och återigen var det fnurr med stationsutropningssystemet (långt ord!). “Mälarhöjden” sa den kvinnliga T-rösten och jag tyckte att det gått lite väl fort, vi rullade in på T-Liljeholmen. Funderade på huruvida chauffören manuellt kan korrigera det där eller om tåget på något sätt måste “startas om” för att det ska bli rätt igen. Framme vid Örnsberg märkte jag att det inte krävdes, för då var både display och röst i synk med var vi faktiskt befann oss. En stund senare går jag av i Bredäng och då visar displayen “Hornstull”.
Det känns väldigt varmt här.
Darin på besök i Ghana. I samma artikel säger han också “Ska bli jättekul att se hur folk bor här”. Julklappen får bli ett uppslagsverk med en extra stor Afrika-avdelning, och jag får nog kosta på en expressleverans så han inte hinner med att säga mer plumpa saker… Under tiden diggar jag till senaste singeln.
Da Vinci-koden fortsätter att förundra. Med mer än bara sin fantastiska spänning.
Häromdagen satt jag på tunnelbanan och läste kapitel 45 där Monsieur Vernet kör en säkerhetstransport och ljuger för en polis om lastbilens säkerhetssystem. När jag några minuter senare går mot mitt hem över Bredängstorget ser jag en Securitasbil med textdekaler beskrivandes ett liknande säkerhetssystem.
Get free blog up and running in minutes with Blogsome | Theme designs available here