“Oheliga” allianser
I dagens DN hävdas att de borgerliga partierna på riksplanet inte ser med blida ögon på blocköverskridande samarbeten ute i landet. Men inte någonstans i artikeln uttalar sig en central företrädare för något av partierna angående detta. En lokal företrädare säger lite vagt:
Någon ringer och vill prata, någon annan vill komma hit och träffa en.
Inget konstigt i det, självklart ser det starkt och enhetligt ut att kunna presentera lokala versioner av Alliansern. Men att det från partihögkvarteren skulle ses som något särskilt allvarligt med andra samarbeten har jag svårt att tro. Det är knappast någon hemlighet att flera av Sveriges kommuner styrs av blocköverskridande koalitioner och det tycker jag är bra. För det som till syvende og sist styr vilka man vill samarbeta med och inte handlar väldigt ofta om personkemi. Och skillnaderna inom samma parti men på olika orter kan rent politiskt sett vara stor, se bara på SSU.
Att blockpolitiken på riksplanet är så huggen i sten kan jag tycka är tråkigt, men så är också de två alternativen, vänster eller höger väldigt olika, och därför kan den nu väldigt välcementerade blockpolitiken motiveras. Men det betyder inte att man av princip ska ge upp andra fungerande samarbeten ute i kommunerna. Så tror och hoppas jag att även partihögkvarteren resonerar.
Jonas Nilsson, moderat på Värmdö, formulerar sig också på ett sätt som belyser det alltid så viktiga underifrån-perspektivet:
Men vi måste komma överens själva. Klarar vi inte av att bilda en allians på lokal nivå, hjälper det inte att Reinfeldt och de andra partiledarna kommenderar oss.
