Scener ur verkligheten,      
politik och lite kultur      

Sedan en tid tillbaka har jag via Medborgarnas Flyktingombudsman (MFO) Merit Wager fått upp ögonen för hur flyktingar och asylsökande behandlas när de kommer till Sverige. Det är min vän och “kollega” Fredrick Federley som stiftat bekantskap med denna driftiga kvinna och man kan läsa mer om sakfrågan och särskilda situationer på deras respektive bloggar: Merit Wager, Fredrick Federley samt på MFO:s hemsida www.mfo.nu.

Delvis handlar det om att de asylsökandes ekonomiska rättigheter är ytterst begränsade och att de ofta inskränks av Migrationsverket (MIG) som medel för att MIG ska få den asylsökande dit de vill. Detta har i de allra flesta fall inte fungerat och det som gör mig upprörd idag är är när jag på text-tv läser att antalet asylsökande sjunker och att konsekvensen av det kan bli att anslagen för flyktingmottagande eventuellt sänks till hösten. Mitt intryck är att resurserna är alldeles för knappa och att man i detta läge borde passa på att åtminstone låta budgeten ligga och fördela samma pengar på färre asylsökande.

När jag var yngre, gick på högstadiet och gymnasiet, var det där med tv-tittande inte riktigt ok. Framförallt inte att slaviskt följa tv-serier, det var något man gjorde om man inte hade några kompisar att göra andra saker med. Men någonting har hänt med TV-kulturen, både i media och i min bekantskapskrets. Efter år av smygtittande på Baren och Ally McBeal är det nu mer okej än någonsin att följa en eller ett par tv-serier. Och alla verkar mer eller mindre överens om att om man ska titta så ska man se alla avsnitt. Vilket leder till något så nördigt som att programmera videon när man inte kan se ett avsnitt. Men det är just tv-serier som har blivit politiskt korrekt, mer pk än dokusåporna någonsin blev under sin storhetstid. Det började med finproduktioner som Vita Huset och Six Feet Under och nu är det minst lika ok att följa gastkramande Lost som underhållande Desperate Housewives. Och jag tycker det är underbart!

(Ja, jag erkänner, jag borde ha gjort den här bloggen för typ en månad sen innan alla tv-serier gick på sommaruppehåll. Men i sommar följer jag Chicago Hope på tv4 och världens bästa komediserie; Will och Grace på tv4+ [attans att jag inte har tv400].)