Scener ur verkligheten,      
politik och lite kultur      

Jag förstår mig inte på det här med vänstern och kapitalism. Ena stunden gormar och klagar de över kapitalism och att allt bara handlar om pengar. Nästa sekund är det upp till kamp för högre löner. Hur hänger det ihop?

Annie Johansson, som gjorde yrkandet kring kollektivavtalen på centerstämman, ger sin klockrena förklaring här.

CITAT:

CUF vill ha en decentraliserad fackföreningsrörelse där den enskilde medlemmen sätts i centrum. Vi vill genom vår vision skapa möjligheter för arbetstagaren att i alla fall få en möjlighet att kunna påverka innehållet. För vem inbillar sig att arbetstagaren Anna Andersson kan påverka innehållet i det avtal som hon ansluter sig till i och med medlemskapet i Kommunal? Vem inbillar sig att hon som arbetstagare och medlem får forma de villkor som gäller för henne som arbetstagare?

Se också sms-debatt om kollektivavtalen.

Igår förmiddag hade jag en sms-debatt med en kompis om CUF:s förslag att avveckla kollektivavtalssystemet. Kompis text i rött, min i grönt:

Vill CUF slopa kollektivavtalen? Stämmer det? Isf bland det mest idiotiska jag hört! Blir nästan lite förbannad här på bussen mot jobbet :-) hoppas city har fel

Kollektivavtal innebär att förhandlingen sker mellan den CENTRALA fack- och arbetsgivarnivån. Det gör det väldigt svårt för den enskilde arbetstagaren/givaren att påverka. Vi vill bara att avtalen ska förhandlas för varje arbetsplats mellan det lokala facket och arbetsgivaren.

I detta fall blir det ju väldigt rörigt om alla arbetsplatser ska ha egna regler. Inte bra alls för den anställde som får ett onödigt merjobb me att ständigt kolla upp va som gäller på varje ställe. Dessutom har man ju rätt att påverka kollektivavtal på lokal nivå redanidag Krångligt! De blir inte lättare!

Beror på vilket synsätt man har. … Det är viktigt att systemen inte blir heliga utan att det blir bra för människan.

Ja och i detta fall kommer människa förlora rättigheter när företagen (som bara vill vara lönsamma) ska bestämma. Då ryker många förmåner ska du se!

Inget företag blir/går bättre av missnöjd personal. Även om du inte är medlem i facket gäller kollektivavtalet dig, så man kan inte ens välja att själv få förhandla sin lön, det tycker jag är sjukt. Mycket av det som idag finns i kollektivavtalen borde in i arbetslagstiftningen, Sverige har bland de sämsta.

Inget företag går bättre med missnöjd personal NEJ. Därför är det konstigt att de flesta företag ständigt försämrar villkoren för anställda. Dom tänker pengar&lönsamhet o inte på personalens förmåner, så ÄR det. Tyvärr men företagen är inte kapabla att se till personalens förmåner! Naivt tro nåt annat.

Det vore intressant med ett konkret exempel på företag som det går bra för samtidigt som de försämrar för personalen. Om ett företag behöver göra besparingar finns väl två alternativ för personalen: gå med på försämringar eller bli arbetslösa inom några månader. Därmed inte sagt att besparingar bara ska göras på personalen. Jag tycker inte du ska underskatta det lokala fackets makt i förhandlingar, varför gör du det?

Gör jag det? Hmm Ett företag de går bra för kanske helt enkelt prioriterar annorlunda, inte vet ja. Men företag ska inte överskattas när de gäller personalvård!

Håller med! Det är därför facket ska finnas! Det enda vi vill är att decentralisera förhandlingarna. I centrala system finns det alltid människor som hamnar i kläm. Kombinera också detta med skattesänkningar på företagande (Mer pengar både till personal och vinst) och en lägre arbetslöshet för en bättre lönekonkurrens mellan arbetsgivare.

Jävla högerpolitik!

Och där var debatten slut… ;-) Kram!

Kommentera gärna och rösta till höger!

Fotnot: CUF:s förslag om kollektivavtalen gick inte igenom på Centerpartiets stämma.

Igår. Klockan är 19:10. Blåa linjens tunnelbaneperrong vid Fridhemsplan är ganska öde. På den digitala informationsskylten rullar texten “Godmorgon och välkommen till blåa linjen…”.

Snittet 476 kronor per månad och skattebetalare gör att det under de närmaste veckorna enligt SVT:s Rapport ska betalas ut 8 000 000 000 kr fördelat på 1 400 000 skattebetalare i skatteåterbäring.

Tänk att en sån stor siffra kan bli så lite.

Blev verkligen förvånad och positivt överraskad när jag hittade resultatet från gårdagens fråga på qx.se. Själv missade jag denna fråga igår och är därmed inte med bland dem som svarat.

Alliansen samlar vid en första anblick 50% av rösterna. Tar man bort de 3% som röstat som inte har rösträtt blir siffran 51,5 % och man klarar således majoriteten utan kd. Enligt samma räknesätt skrapar inte vänsterkartellen ihop mer än 34%, men då har 10% lagt sin röst på ett förmodat Feministiskt Initiativ.

Förvånad blev jag över att moderaterna tog hem segern med nästan 28% av rösterna och för att det länge traditionellt sett varit vänstermajoritet i homosfären, man har iaf haft en känsla av det.

Trist är det att centerpartiet bara skrapar ihop 4% med tanke på hur drivande vi faktiskt varit i de homopolitiska frågorna. Tyvärr kan man konstatera att partiets ledning inte är särskilt intresserade av att marknadsföra sig på detta område och även i år ser det ut som att Maud Olofsson inte kommer att besöka Stockholm Pride.

Det vedervärdiga kedjebrevsmejlandet har tagit sig in även i “blogosfären” och just nu sprids en “bokutmaning” som en löpeld via bloggarna. Utmaningen handlar om läsande och kräver svar på följande frågor:

• Antal böcker jag äger?
• Senaste boken jag köpte?
• Senaste boken jag läste?
• Fem böcker som betyder mycket för mig
• Fem bloggare jag vill se svara på dessa frågor

Innan vi kommer till svaren måste jag känna att denna bokläsningshysteri ger mig ångest. En gång i tiden var jag en frekvent bokslukare som gärna hade flera böcker på gång samtidigt. Idag kanske jag läser minst lika mycket, men då i form av tidningsartiklar och jobbrelaterade texter. Jag har ingen ro nu för tiden att sitta och läsa… Och jag tycker det är väldigt synd. Utmaningen kom till mig via Annie Johansson, här kommer svaren:

Antal böcker jag äger?
Jag har räknat i min hylla och kommer upp i 75 stycken, det innefattar såväl romaner som fackböcker och faktiskt även bibeln. Möjligen kan det finnas några fler i mitt pojkrum hemma i Anderstorp. Nu för tiden föredrar jag att äga den bok jag läser (men bara för att det brukar ta en evinnerlig tid att bli färdig, jag ser ingen vits med en massa böcker i en dammsamlande bokhylla), under mina bokslukande år var det mesta bibliotekslånat.

Senaste boken jag köpte?
Kommer inte ihåg titeln, det var en pocket som födelsedagspresent till en kompis. Senaste boken jag köpte till mig själv var femte Harry Potter-boken på svenska.

Senaste boken jag läste?
Ledsen, men jag kommer faktiskt inte ihåg. Håller på med femte Harry Potter-boken men har säkert inte läst i den på ett par månader (började på den som ett mellandagsprojekt i julas…). Har i dagarna börjat läsa “Peta inte i maten!” av Mattias Svensson.

Fem böcker som betyder mycket för mig
Jag är inte så emotionell när det gäller vare sig böcker eller filmer, så det här med “betyder mycket” begriper jag mig inte på riktigt. Jag läser/tittar för stunden och det mesta glömmer jag bort efter att jag läst/sett det… Men här är några bra böcker iaf:
Bröderna Lejonhjärta - En av de få böcker jag läst mer än en gång, oslagbar story!
Liftarens Guide till Galaxen (hela serien) - Ganska svårläst, men underbar humor!
Fader: Okänd Ruggigt bra “deckare” med oväntad twist.
Ett annat liv/Leva livet/Lilla livet etc. av Armistead Maupin - TV-såpa i bokform om frigjort kompisgäng i San Francisco under 70-talet. Skojigt! Måste kolla om femte boken kommit på svenska…!
Nånting av Dean Koontz Har läst en uppsjö böcker av Stephen Kings värsta rival, Kall Eld vet jag är en av favoriterna, men jag kommer inte alls ihåg handlingen nu…

Fem bloggare jag vill se svara på dessa frågor:
Då jag ogillar den här typen av kedjebrevsliknande historier kommer jag inte aktivt att söka upp följande bloggare med denna utmaning, men här via bloggen skickar jag utmaningen till: Annika Qarlsson, Ekström, Margot Wallström, Mathias Steffens och Johan Forssell.

Tillägg:

För övrigt måste den så kallade “ratificieringsprocessen” i övriga länder fortgå oavsett nejbeslut i andra länder. I den fortsatta förhandlingen om konstitutionen måste ju varje land ha en hållning förankrad hos folket via parlament eller folkomröstning. För ja-länderna blir det lätt, frågan är hur nej-länderna som haft folkomröstning (det lär bli fler…) ska hantera sitt nej…