Scener ur verkligheten,      
politik och lite kultur      

Stigmatiseringen av överviktiga och feta barn är samtidigt massiv. Vi vet att dessa barn redan i 5-6-årsåldern betraktas nedlåtande av sina jämnåriga kamrater. Denna negativa attityd fortsätter långt in i skolåldern och upp i vuxenlivet, till och med inom sjukvården. Medan den utmärglade anorektikern betraktas med medlidande, utsätts den mulliga tonårsflickan för förakt. Båda är i själva verket offer för yttre omständigheter över vilka de egentligen inte kan råda.

Ingen vill vara fet i vårt samhälle. Man har i simulerade försök frågat individer med lyten som syn- och hörselnedsättning, mekaniska funktionshinder och så vidare hur de skulle kunna tänka sig att leva om ett liv. Samtliga säger att de ändå har lärt sig acceptera det lyte de nu har. Alla - utom de feta, som säger att de är beredda att acceptera vilket lyte som helst i ett tilltänkt nytt liv, bara de slipper den förnedrande fetman.

Läs hela artikeln »

Som tur var mådde min vän dåligt så vi hade en ursäkt för att gå efter halva föreställningen. Kanske hade vi gjort det ändå. En teater bestående av obegriplig dans och enerverande musik med obegriplig videokonst i bakgrunden får mig mest att tänka på annat och det kan jag lika gärna göra hemma i sängen innan jag ska sova.

Jag rekommenderar inte Too Much Night Ego som just nu spelas på Orionteatern i Stockholm.